Har varit 3 roliga, tråkiga, jobbiga, fantastiska år i Högstadiet i Petalax, som nu ser

ljusets i tunneln. Onsdagen var sista dagen vi i 9E 2008-2011 var i samma skola.

-

Det har varit 3 ganska omvälvande år. Många har förändrats, vi har mognat, men framför allt: hittat våra

personligheter.

Tänker på första dagen i 7:an. Alla satt tysta i rum 109, vågade nästan inte ens kolla runt sig i rummet.

Inga blickar möttes, inte många ord blev sagt.

Men allt eftersom veckorna gick, började vi våga tala med de vi inte kände från förr. Vi från Övermalax kännde ju redan halva klassen eftersom vi var 10 därifrån, men vi har endå fått många nya kompisar.

Alla är kanske inte så positiva till klassen, men jag har varit nöjd med klassen sen första gången och egentligen varit  glad varje dag i klassen.

I dag är det sällan helt tyst i klassen, alla talar med vem man vill. Inte det minsta blyga.

Har även fått många nya vänner från andra klasser. Det tror jag alla har fått.

-

Nu sprider klassen på sig till världens alla hörn. Några åker en bit längre upp på backen och går i gymnasiet, andra åker till YA eller någon annan yrkesskola. Vad som kommer efter vet ingen.

Men jag vet en sak och det är att det kommer att bli något av oss alla 21 ungdomar.

Syns igen lördagen 5 juli 2025.

Tack kära 9e.